Berättelsen från 1500-talet om Johannes Fastenovie, klockgjutare, och hans gesäll Hale berättar hur storklockan i kyrktornet fick den klang den har idag:
Klockan skulle gjutas i Danmark och arbetet gavs åt gesällen Hale som skulle avlägga sitt gesällprov. Han och mästarens dotter var kära i varandra och för att dottern skulle hjälpa Hale att göra en bra arbete, tog hon ett par silverkandelabrar och kastade i malmen. Detta visste hennes far inget om och kandelabrarna var egentligen avsedda för en annan kyrkklocka. När klockan var färdig och man hade hängt upp den i kyrktornet, märkte man att dess klang var så djup och tonerna så rena att de hördes över Öresund. Mästaren själv hade aldrig lyckats åstadkomma en liknande klang och blev därför både avundsjuk och arg. Han blev så upprörd att han åkte till Allerum och dräpte gesällen på en åker. Åkern fick namnet Halevång, strax öster om kyrkbyn. Men Johannes Fastenovie nöjde sig inte med denna hämnd och gick därför upp i kyrktornet för att driva in blynaglar i klockan. De dämpade klockans klang så att den aldrig mer kunde höras över sundet.